Jag glömmer aldrig dina hemligheter,

Och på bara några dagar
har trädens gröna blad börjat
skifta färg till höstens gula och oranga skepnad.
Gatorna börjar samla löv som ett täcke över sig,
för att på något sätt behålla den sista sommarvärmen
och i skydd för allt piskande regn.

På bara några dagar har temperaturen
dalat och höstjackor hängs fram i mörka hallar,
varmare skor ställs fram
och mössa, halsduk och vantar rotas fram för att
alltid kunna vara redo på en isande morgon.

Jag har en famn som skyddar mig mot den kalla vinden,
tända ljus som skrämmer mörkret
och kyssar utan dess like räddar mig från verkligheten
när den är som värst.

För i verkligheten så saknar jag dig,
Alma.
Snart en månad har gått och
jag kan inte ringa dig när verkligheten visar sina bittra sidor
när höstmörkret faller på.

När mörkret faller och det står tända ljus på bordet
tänker jag på dig och att du fortfarande är kvar i sommaren.
Med drömmar, förhoppningar och bara ben.

Här hemma har bara ben fått tunna strumpbyxor på sig,
och dom tunna strumpbyxorna har redan bytts ut mot tjockare
för att försöka hålla värmen.

Men i mitt hjärta är de alltid varmt för dig,
och jag värms utav en famn och kyssar som får mina andetag att försvinna.

I verkligheten,
jag saknar dig.

RSS 2.0