underparaplyer

Måndag, 23:56.
"Kan du ta med min tröja imorgon?"

Ska jag ta med alla dina kläder svarar jag,
nej.

Jag visste att jag inte skulle klara det, inte en gång till.
Alla saker i en påse, inte en gång till.
Jag lyckades somna tillsammans med några salta droppar.

Tisdag, 06:45.
Knyter skorna, andas.
Hämtar den gröna tröjjan, begraver mitt ansikte i det mjuka tyget.
Den doftar ingenting, inte dig.
Du har aldrig haft den på dig, och jag saknar din lukt.
Jag saknar din kropp.

Tisdag, 12:25.
Oro, rädsla, andas.
Kemilektion och körlektion.
Jag kanske får andas in din doft igen,
vi kanske kan förenas i en omfamning under gråa moln.

Ljug, du vita lögnare.
Ljug för mig älskling,

Jag önskar det vore enklare och jag önskar att natten kunde smaka mindre salt.
Varför gör det så himla ont?

Hon lyssnar till dig, du är varm och förtrolig
Hon lyssnar till dig och vill gärna tro allt hon hör

Men hon tror att det som har makten att föra oss samman
rimmligen också har makten att dra oss isär

Jag önskar der vore enklare inatt,
jag önskar vi var starkare.

Såklart så har man dragit på sig förkylning när det är underbara vädret äntligen visar sig. 
Nu ska jag försöka bota min sjukdom med varma hallon och glass.

Känner mig lite som en fransk sjöman idag.
En glad sådan.

Just nu är det stress, stress, stress, stress!
Kursprov i kemi på fredag, inlämningar hit och dit.
Åh, i helgen kopplar jag av med en mysig hund och 2 killar som får mig på bra humör i alla fall.
Inleder nog också med årets första bilbingo.

I eftermiddag väntas en fika med mina sköna.
En caffe latté i solen kommer sitta fint, en morotskaka också kanske.
Det kurrar till lite i magen.