underparaplyer

Jag tror jag saknar dig,
dina starkar armar runt min kropp.

Jag tror jag saknar dig,
dina andetag i mitt öra och
"jag har väntat på det här länge".

Jag tror jag saknar dig,
det där lilla extra pirret i magen vid dörren,
hur vi inte vågade hålla om varandra
för att sedan
några minuter
senare
förlora oss helt.

Nakna i
din
säng.

Men vi hade aldrig något som var värt att kämpa för.

Fick de bästa kyssarna jag varit med om i helgen.
Allt annat var som bort blåst och herre jösses vilka läppar.

Jag trodde aldrig man kunde vara med om något sådant.
Nu hoppas jag på ett meddelande med nya ord och en ny bekantskap.

Kan inte sluta tänka på honom eller hur han hånglade upp mig på dansgolvet.
Jag säger det en gång till, herre jösses.

Ligger i min soffa på landet. Dagen har gått och vi har bakat parisvåfflor medans vi lyssnade på önsketimmen i p4, jag har fördrivit några timmar med pussel. Jag har skrattat åt kontaktannonser och vi har spelat kort. Jag lever fortfarande i någon slags bubbla, jag vet inte vart jag är påväg. Jag fokuserar bara på att försöka må bra. Jag tänker inte på det onda. När mörkret kommer tänder jag så många lampor som går och försvinner in i böckernas värld. Jag läser om lycklig kärlekar och försvinner ännu ett steg bort från allt det mörka. Detta älskade land, mitt älskade land. Min älskade bubbla.