Nykter eller alldeles för full,

Jag går sönder, sönder och sönder.
Jag faller i okända famnar och jag har tappat bort hela mig på vägen
till
ingenstans.

Jag känner inte igen mig själv längre och jag
hatar att jag är på
flykt från,
jag vet inte inte ens varför jag försöker fly.

Okända nätter väntar
och jag ramlar och famlar in i dem som
om det vore
min vardag.

Det är inte min vardag,
detta är någon annans liv
och jag vet inte hur jag ska ta mig
ur denna grop
jag gräver för mig själv.

Jag behöver en stege upp, upp och upp
här ifrån.

Jag kan bara erbjuda dig att dela renget med mig.

Jag såg precis att Elsa Billgren hade ordnat med en liten tävling där man skulle länka ett foto där man kände sig finast.

Här känner jag mig finare än finast. Iförd mormors gamla klänning och håret den dagen blev inte så dumt det heller.



Mitt vårhjärta fortsätter att slå även om det gör ont ibland.
Men snart kommer sommaren och då ska jag fly från oron, ångesten och mitt-hjärta-värker-fast-alla-träd-börjar-bli-gröna-och-det-är-de-vackraste-som-finns.




RSS 2.0