Hon kunde va någon annan, någon bättre om hon slöt ögonen. Hon har bytt höghusen mot champange.
Utdrag ur min blommiga dagbok-
-10 timmar senare dansar jag mot en annan kropp och drar mina fingrar i någon annans hår och drar in någon annans lukt i min näsa.
Vi pratar, vi skrattar, dansar och försvinner bland kyssar och mitt nummer läggs in i hans mobiltelefon.
Men dagen efter är det aldrig någon som hör av sig.
Jag har lovat följa dig till landet, det är väl därför du kommit hit.
Jag vågade och jag gick lite på impuls så nu ser jag ut såhär;
Igår hade jag en ledig dag och huset för mig själv på förmiddagen.
Det fina vårvädret gjorde mig på bra humör så med finklänning städade jag huset åt min mor.
På eftermiddagen plockade jag in ved med finklänning och stövlar år morfar.
Jag bestämde i det ögonblicket att, när jag blir stor ska jag ha ett hus på landet och plocka in ved i finklänning och stövlar var och varannan dag.
Det är konstigt men det var nog den finaste och gladaste stunden på dagen, förutom när jag vann i kortspel mot familjen då förstås!
Efter jobbet idag åkte jag till landet igen och åt nybakta bullar och kålpudding.
Herre min jösses vad gott det är!
Efter en sommar på landet vet jag nu hur man gör pannkakor, kött, köttbullar och diverse kakor på mormorsvis, men jag lärde mig aldrig att göra kålpudding. Jag måste be mormor om en lektion i det så jag kan briljera för min framtida man som ska hugga ved åt mig.
Igår hade jag en ledig dag och huset för mig själv på förmiddagen.
Det fina vårvädret gjorde mig på bra humör så med finklänning städade jag huset åt min mor.
På eftermiddagen plockade jag in ved med finklänning och stövlar år morfar.
Jag bestämde i det ögonblicket att, när jag blir stor ska jag ha ett hus på landet och plocka in ved i finklänning och stövlar var och varannan dag.
Det är konstigt men det var nog den finaste och gladaste stunden på dagen, förutom när jag vann i kortspel mot familjen då förstås!
Efter jobbet idag åkte jag till landet igen och åt nybakta bullar och kålpudding.
Herre min jösses vad gott det är!
Efter en sommar på landet vet jag nu hur man gör pannkakor, kött, köttbullar och diverse kakor på mormorsvis, men jag lärde mig aldrig att göra kålpudding. Jag måste be mormor om en lektion i det så jag kan briljera för min framtida man som ska hugga ved åt mig.
Du har missförstått, jag är inte värd det här jag är ingenting som du vill ha. Kyss mig inte för det kommer bara leda till något ont ändå.
Jag saknar att putsa fönstren med mormor, att ta fram hö med morfar.
Den där speciella doften i stallet, åh vad jag saknar den ikväll.
Jag saknar att vakna till mormors skrammel i köket när hon dukar fram frukosten.
Att börja med middagen klockan 10 på förmiddagen och samtidigt baka sju sorters kakor.
Jag saknar till och med att gå och lägga mig senast klockan 21 på kvällarna för på landet i soffan kunde jag somna även om klockan bara var 20.
Jag saknar mitt land och hur bra jag mådde i somras,
jag saknar att vara i mitt-lyckliga-land-bubbla.
Hemma kan jag ligga sömnlös hela nätterna även fast jag jobbat sedan 06.30 på morgonen.
I somras var jag husmor på heltid och nu saknar jag det mer än något annat,
till och med mer än att ensamheten ska försvinna.
På landet kändes inte ensamheten, men i mitt tomma rum och i det tunna täcket känns den av mer tydligt.
Dom kanske behöver mig, mest för sällskapet och tunga lyft men egentligen behöver jag dem mer nu.
Våren ska inte kännas såhär bedrövlig.
Älskade, älskade land.
Den där speciella doften i stallet, åh vad jag saknar den ikväll.
Jag saknar att vakna till mormors skrammel i köket när hon dukar fram frukosten.
Att börja med middagen klockan 10 på förmiddagen och samtidigt baka sju sorters kakor.
Jag saknar till och med att gå och lägga mig senast klockan 21 på kvällarna för på landet i soffan kunde jag somna även om klockan bara var 20.
Jag saknar mitt land och hur bra jag mådde i somras,
jag saknar att vara i mitt-lyckliga-land-bubbla.
Hemma kan jag ligga sömnlös hela nätterna även fast jag jobbat sedan 06.30 på morgonen.
I somras var jag husmor på heltid och nu saknar jag det mer än något annat,
till och med mer än att ensamheten ska försvinna.
På landet kändes inte ensamheten, men i mitt tomma rum och i det tunna täcket känns den av mer tydligt.
Dom kanske behöver mig, mest för sällskapet och tunga lyft men egentligen behöver jag dem mer nu.
Våren ska inte kännas såhär bedrövlig.
Älskade, älskade land.
Det är vår och varmt när du hört vad jag sagt, då går du i solglasögon och saknar någon du aldrig haft
Jag grät och vi kysstes
fast jag borde bett dig att gå
Och jag ska aldrig mer berätta sanningen
för någon som saknar förmågan att
förstå
Det är ljust snart, jag vet
men än känns det kallt
och gissa vad du glömde,
det hänger runt min hals
Jag önskar jag var en sådan
som inte tänker alls
fast jag borde bett dig att gå
Och jag ska aldrig mer berätta sanningen
för någon som saknar förmågan att
förstå
Det är ljust snart, jag vet
men än känns det kallt
och gissa vad du glömde,
det hänger runt min hals
Jag önskar jag var en sådan
som inte tänker alls
I'm tired of waiting on you, waiting on a train. Tired of your late night calls and the same old complaints.
Jag byggde upp min värld och levde för dagen.
Jag ska aldrig ta någonting för givet och det har jag inte gjort.
Jag dagdrömmer om något som jag vet inte kommer hända för jag visste att jag aldrig skulle få hålla din hand om natten.
Den här gången står jag inte i din hall och jag blir inte kysst på halsen sådär som du vet att jag gillar.
Jag tog din hand på dansgolvet och det var jag som kysste din hals denna gång.
Du försökte få mig i hallen men jag följde aldrig efter.
Min värld som jag byggde upp rasar samman lite när jag tänker på det.
Och för första gången på flera månader vill jag bara gömma mig under täcket.
Försvinna och komma tillbaka när solen lyckas ta sig in genom mina fördragna gardiner.
För jag har inga ljusglimtar kvar, det känns så i alla fall.
Varje gång jag hittar något/någon som får ljuset att bli lite starkare försvinner det lika fort som det kom.
Ännu en gång blir det svart och jag försvinner någonstans där ingenting existerar.
Jag öppnar fönstret när det är liv ute igen, för nu är allt dött.
Dött, precis som du, precis som jag.
Precis som vi.
Fast "vi" har alltid varit döda.
Men denna gång är det nog verkligen över.
Aldrig några flirtiga meddelanden, inga händer på dansgolvet inga tomma skor i din hall.
Jag ska aldrig ta någonting för givet och det har jag inte gjort.
Jag dagdrömmer om något som jag vet inte kommer hända för jag visste att jag aldrig skulle få hålla din hand om natten.
Den här gången står jag inte i din hall och jag blir inte kysst på halsen sådär som du vet att jag gillar.
Jag tog din hand på dansgolvet och det var jag som kysste din hals denna gång.
Du försökte få mig i hallen men jag följde aldrig efter.
Min värld som jag byggde upp rasar samman lite när jag tänker på det.
Och för första gången på flera månader vill jag bara gömma mig under täcket.
Försvinna och komma tillbaka när solen lyckas ta sig in genom mina fördragna gardiner.
För jag har inga ljusglimtar kvar, det känns så i alla fall.
Varje gång jag hittar något/någon som får ljuset att bli lite starkare försvinner det lika fort som det kom.
Ännu en gång blir det svart och jag försvinner någonstans där ingenting existerar.
Jag öppnar fönstret när det är liv ute igen, för nu är allt dött.
Dött, precis som du, precis som jag.
Precis som vi.
Fast "vi" har alltid varit döda.
Men denna gång är det nog verkligen över.
Aldrig några flirtiga meddelanden, inga händer på dansgolvet inga tomma skor i din hall.
The edge of love
De senaste dagarna har jag kollat på filmer med den förtjusande Kiera Knightley, som till exempel The egde of love och Försoning.
Nu har jag blivit så fruktansvärt förtvivlad sugen på att färga mitt hår och mina ögonbryn brunt.
Åh, tänkt att gå i vårsolen med röda läppar, en blommig klänning med brunt lockigt hårt.
Vågar jag? Jag behöver era råd och funderingar.
Vågar jag?
Vågar jag?
Vågar jag?
Nu har jag blivit så fruktansvärt förtvivlad sugen på att färga mitt hår och mina ögonbryn brunt.
Åh, tänkt att gå i vårsolen med röda läppar, en blommig klänning med brunt lockigt hårt.
Vågar jag? Jag behöver era råd och funderingar.
Vågar jag?
Vågar jag?
Vågar jag?
