underparaplyer

Efter att ha försökt 2 gånger till att börja städa, så börjar mitt golv synas under alla kläder.
Hur svårt kan det vara att INTE slänga alla kläder på golvet när man använt dem?
Jisses, skärp dig.

Sportlovet har redan försvunnit under mina fötter men jag skulle inte säga nej till en veckas ledighet till.
Under sportlovet tog jag en intensivkurs för körkort, och frammåt har det ju faktiskt gått.
Nu är jag äntligen pågång och jag satsar på ett körkort innan sommaren.

Nej, nu är det dags för resten av golvet att komma fram.

Jag vill inte frysa när jag står och väntar på bussen.
Inte längre.
Jag vill inte stoppa händerna i vantar, och inte heller ha någon mössa på mig för att försöka göra av med så lite värme som möjligt.
Jag vill inte andas i halsduken när jag går en promenad.

Men det är obeskrivligt vackert när de vita flingorna dinglar ner i gatljuset.
Det är obeskrivligt vackert när snön hänger från träden.

Jag kan nog frysa en stund till ändå.

Dina gråa pyjamasbyxor ligger i forändan av sängen.
Jag drar åt mig dom, drar in det sista som är kvar av din doft.
Jag önskar du var hos mig ikväll, jag önskar du var hos mig varje kväll.
Dina pyjamasbyxor får ligga hos mig, med en doft av din parfym.

Jag vill bara ligga bredvid dig, i flera timmar.
Ha min tumme i din grop mellan revbenen.
Min tumme passar det, och även när du hatar att jag stryker min tumme i din grop låter du mig göra det.

Jag vill ligga med huvudet på din arm,
dra mig närmre och andas vid din hals.

Ibland har man inte allt de nummer som ringer till en.
Idag hände det mig och jag gillar inte sånt.
Att inte veta vem det är som vill prata med mig, det gör mig nervös och jag drar mig för att svara.

Det ringde ett okänt nummer när jag satt på min första lektion, därav kunde jag inte svara.
På min andra lektion ringde samma nummer igen.
Jag blev nervös för tänk om det hade hänt någon jag tycker om något.

Det ringde inte mer under dagen, åtminstone inte det nummret.

På min mail hade jag fått en förklaring i alla fall till varför samma nummer ringt mig två gånger.
Jag har kommit på tredje plats i en tävling, jag har vunnit ett Playstation.
Vilken överraskning!

Jag som aldrig vinner i tävlingar,
jag som aldrig spelar Playstation.

Nu är det väl dags att börja i alla fall.

Halva skoldagen har gått, fredagar är faktiskt helt okej.
Och ja, det går faktiskt fort.

Ikväll tänkte jag vara duktig och laga mat till hela familjen och jag tror bestämt att det står
kyckling i ugnen med citron, vitlökskroketter och sallad.
Ja, det blir nog bra skulle jag tro.

Håkan sjunger "Hurricane, visst är det fint att va i liv en dag till?"
Mitt ben ryser till.
Rysningen i benet går vidare till hela kroppen,
vackre Håkan.
 
Han lagar mitt hjärta som gick i tusen för ungefär ett år sedan.
Han lagar det, med sina vackra sånger.
"Och hur kan dom tro på evig kärlek?"

Jag slutade tro.
För ett årsedan började jag leva för dagen,
inte för imorgon,
inte för igår.
För nuet,
för minuten.

Det som sker det sker,
och det som är skrivet är skrivet.

Och ikväll lyssnar jag på vackre Håkan,
mitt hjärta behöver lagas lite till.
Jag vann tillbaka min kärlek,
men för det blev inte hjärtat helt.

Snart kanske jag tror på evig kärlek igen,
men i nuet,
idag,
och i denna sekund då
tror jag på oss.

Snöflingorna föll sakta ner under gatulampans sken.
Jag rostade bröd.

Det är dags för nya tag, en tredje början på det här med skrivandet.
Mina ord har blivit fler.
Mitt anteckningsblock på bordet bredvid sängen får ständigt nya meningar.

Att skriva är min befrielse.