underparaplyer

Håkan sjunger "Hurricane, visst är det fint att va i liv en dag till?"
Mitt ben ryser till.
Rysningen i benet går vidare till hela kroppen,
vackre Håkan.
 
Han lagar mitt hjärta som gick i tusen för ungefär ett år sedan.
Han lagar det, med sina vackra sånger.
"Och hur kan dom tro på evig kärlek?"

Jag slutade tro.
För ett årsedan började jag leva för dagen,
inte för imorgon,
inte för igår.
För nuet,
för minuten.

Det som sker det sker,
och det som är skrivet är skrivet.

Och ikväll lyssnar jag på vackre Håkan,
mitt hjärta behöver lagas lite till.
Jag vann tillbaka min kärlek,
men för det blev inte hjärtat helt.

Snart kanske jag tror på evig kärlek igen,
men i nuet,
idag,
och i denna sekund då
tror jag på oss.