När vi bara snöade bort,

Jag vill inte frysa när jag står och väntar på bussen.
Inte längre.
Jag vill inte stoppa händerna i vantar, och inte heller ha någon mössa på mig för att försöka göra av med så lite värme som möjligt.
Jag vill inte andas i halsduken när jag går en promenad.

Men det är obeskrivligt vackert när de vita flingorna dinglar ner i gatljuset.
Det är obeskrivligt vackert när snön hänger från träden.

Jag kan nog frysa en stund till ändå.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0