underparaplyer

Jag har bosatt mig på landet bland äppelträd, hästar och
När det mörknat har vi redan somnat och när solen går upp vid pepparkaksbusken kokas det kaffe.

När himlen är stjärnklar sover jag tryggt och slipper sömnlösa nätter med meningslöst grubbel om hur allt hade kunnat vara.
Jag klarar mig och ibland kan jag känna mitt hjärta,
det har jag inte gjort på länge.

På någotvis känner jag mig hel,
men jag vet att ensamheten inte klär mig.
Och jag vet att sömnlösa nätter väntar.
För tillfället litar jag på att den rena doften från hästpäls och fallna löv räddar mig, ett tag till.