underparaplyer

Jag glömmer inte din hall,
hur du drog mig intill dig.

Hur du tryckte mig intill väggen,
drog upp mitt ben över din höft,
medans dina läppar kysste min hals.

Den första natten mellan dina lakan
och månen sken över din bara rygg.

Du har en ny hall nu,
jag har aldrig varit där.
Jag väntar på en inbjudan.
Men jag vet väl ändå att det ändå var tomma ord,
som allt annat vi sagt till varandra.

Fjärilarna i magen hoppas ändå
och varje gång mobilen vibrerar till
kan mitt hjärta inte låta bli att slå ett extra slag.

Men det var aldrig från dig.

På jobbet finns din doft nästan varje dag.
Det finns tusen parfymflaskor på jobbet,
men det är bara din doft jag känner.
Jag glömmer aldrig din doft vid nyckelbenet.

Och jag saknar hur allt snurrade,
hur vi famlade runt bland skorna,
jackorna,
och varandra i din hall.