underparaplyer

Jag saknar att putsa fönstren med mormor, att ta fram hö med morfar.
Den där speciella doften i stallet, åh vad jag saknar den ikväll.

Jag saknar att vakna till mormors skrammel i köket när hon dukar fram frukosten.
Att börja med middagen klockan 10 på förmiddagen och samtidigt baka sju sorters kakor.
Jag saknar till och med att gå och lägga mig senast klockan 21 på kvällarna för på landet i soffan kunde jag somna även om klockan bara var 20.

Jag saknar mitt land och hur bra jag mådde i somras,
jag saknar att vara i mitt-lyckliga-land-bubbla.

Hemma kan jag ligga sömnlös hela nätterna även fast jag jobbat sedan 06.30 på morgonen.

I somras var jag husmor på heltid och nu saknar jag det mer än något annat,
till och med mer än att ensamheten ska försvinna.
På landet kändes inte ensamheten, men i mitt tomma rum och i det tunna täcket känns den av mer tydligt.

Dom kanske behöver mig, mest för sällskapet och tunga lyft men egentligen behöver jag dem mer nu.

Våren ska inte kännas såhär bedrövlig.








Älskade, älskade land.